Risco de Famara är ett mycket intressant område på Lanzarote vad gäller växtligheten. Här hittar man en stort antal endemiska arter, särskilt på klippväggarna. Området ligger på 600 meters höjd och här passerar ofta moln som är fullpackade med fukt, och trots att det knappt växer något här ser man lavar och mossor som växer och frodas i den fuktiga miljön.
På den här utsiktsplatsen ser man sluttningen där leden slingrar sig fram. Om man tittar noga ser man en mörkare färg och en lavautgjutning på kustslättlandet. Folket lärde sig hur man kunde utnyttja det här ensamma lavaflödet nära vulkanen La Corona, som rann över den här västra sidan av Risco de Famara. Det ledde till att formen på den gamla klippan ändrades och det skapades en led över det här lavaflödet, som gör resten av klippan mindre brant.
Famara är ett av två gamla bergsmassiv på Lanzarote. Från slättlandet ser vi de olika lavalagerna som hopades och skapade klippan vi ser bakom oss för mer än 10 miljoner år sedan. Då den ligger långt från havet kallas den för en fossilklippa eller paleoklippa.
Det slättland vi korsar är ett område av stort naturvärde eftersom det som växer här är originalvegetationen.
Det här slättlandet under Risco de Famara användes av ursprungsbefolkningen till boskapsskötsel. Stenstrukturerna som finns utspridda på sluttningen verkar peka mot det och användes antagligen när boskapen flyttades runt under de olika årstiderna. I de högre områdena finns det även små källor som säkerställde att både människor och djur fick tillgång till vatten. På Risco de Famara finns den huvudsakliga vattentäkten på ön, som vanligtvis är en mycket torr ö.
Det här är Kanarieöarnas äldsta saliner och kan antagligen dateras till ursprungsbefolkningen. De var i bruk fram till 1970-talet och använder ett gammalt system där bassängernas väggar bestod av lera.
De upptar en yta på 90 000 kvadratmeter och på stenstranden finns tre upptagningsområden som förser de stora dammarna med vatten under högvatten och där vattnet sedan leds ut till bassängerna via rör. Vi kan fortfarande se de här upptagningsområdena när vi vandrar tillbaka längsmed stenstranden.
På tillbakavägen passerar vi den här härliga stranden som är en perfekt plats för att ta ett dopp om vädret och havet medger det. Eftersom det är en orörd strand finns det inga badvakter eller annan säkerhetsutrustning på plats.
Förutom att det är en vacker strand hittar man här även ett utmärkt urval av växter som är typiska för kusten. Det brukar kallas för det halofytiska kustbältet, och här hittar man växter som är vana vid torkan och den salthaltiga marken, bland annat amarantväxter, havssallat och strandsiljor.
- Lämna aldrig någon form av avfall i omgivningen, detta inkluderar fimpar. Matresten bidrar till förökning av gnagare och vildkatter som utgör ett hot mot faunan.
- Respektera djuren, stör dem inte och ge dem inte mat. Om du ser ett skadat djur kan du ringa 112. Man får inte heller dra upp blommor eller plantor.
- Plocka inte med dig stenar eller annat från naturen. Stapla dem inte för att bygga de så ledsamt välkända tornen med dem.
- Promenera inte på otillåtna områden och respektera vandringsledernas skyltning. Att lämna de preparerade vägarna medför skador på omgivningen och kan dessutom vara farligt för dig och de som gör dig sällskap.
- Det är säkrare att ditt husdjur är kopplat.
- Se till att inte alternera lugnet i omgivningen med oljud (hög musik, skrik...).