Sökningens resultat

Legenden säger att Roques de Pedro och Petra var två älskare som smalt ihop i en kram som en blixt förvandlade till sten och sedan separerade. Dessa torn med lustig vulkanformation är majestätiska och mycket fotogeniska. Obligatorisk promenad för att besöka den pittoreska byn Hermigua.

El Lomo del Carretón består av en interiör klippa som reser sig i öns nordvästra område, dalarna Alojera och Taguluches främre del. Den har stort landskapsvärde som utgör en scenisk referens för invånarna i Taguluche och Alojera samt har många minnesmärken och är av geologiskt och geomorfologiskt intresse. På höjder mellan 450 och 850 meter består de av horisontella lavaflöden i basalt och av stort geologiskt intresse, precis som dess växtlighet är av högt botaniskt värde för alla sina inhemska växter, förvandlas detta ställe till en av öns vackraste omgivningar.

El Monumento Natural de Roque Blanco ligger norrut på ön La Gomera Det är ett enormt utskjutande horn som avviker från landskapet och är av utmärkande vetenskapligt intresse för sina smultronträd och rupicolas. Dess läge i området med toppar ger det dessutom en viktig roll i uppfångandet av fukten från kondensationen och återhämtningen av grundvattnet.

El Roque Cano utgör ett dominerande gränsmärke i Vallehermosos flodbädd. Det är en enorm fonolitisk skorsten på över 200 meter med näst intill vertikala väggar som utgör en biogenetisk helig plats av högt värde då den inhyser en viktig representation av rupicola-flora, där det finns hotade element som margeriter (Argyranthemum callichrysum), asterväxter (Gonospermum gomerae), gomerisk vinruta (Ruta microcarpa) och ett dussin unika och mycket ovanliga arter som Senecio hermosae.

El Charco de Cieno utgör ett område som är av vetenskapligt intresse och har ett unikt habitat som på få på ön. Det handlar om en av de bästa våtmarkerna som fortfarande finns på ön La Gomera, den är också en av Kanarieöarnes sista naturliga saltängar, med en bra representation av halofila plantor, alger i grunt vatten och vadarfåglar, en del av dessa är inkluderade i internationella skyddsavtal. El Charco del Cieno är en enormt värdefull plats för flyttfåglar då det handlar om ett ekosystem som är ovanligt i ögruppen. Vadfåglarna är vanliga i Charco som också är ett perfekt habitat för sammetshättor och sångfåglar (Sylvia melanocephala y Sylvia conspicillata).

La Reserva Natural Especial de Puntallana är en intressant geomorfologisk enklav på Isla Baja, den enda på La Gomera, belägen i norra San Sebastián. En av de vackraste och mest enastående platserna på ön med viktiga natur- och landskapsvärden, samt etnografiska värden, inhyser den heliga platsen Virgen de Guadalupe, öns skyddshelgon. Här sammanfaller viktiga naturvärden och ett rikt landskap. Både ravinen och plattformen Puntallana, kustklipporna och Roques de Aluce, utmärker sig för att vara av vetenskapligt intresse.

La Reserva Natural Integral de Benchijigua, som ligger i kalderan med samma namn i kommunen San Sebastián, är av noterbart geomorfologiskt och botaniskt intresse. Här bor en hög koncentration av inhemska och hotade arter. Å andra sidan är klipporna och Pitón de Agando representativa geomorfologiska element som är utmärkande för landskapet och av högt vetenskapligt intresse.

Naturmonumentet Barranco del Cabrito upptar de mellersta och nedre områdena i ravinen med samma namn, i kommunen San Sebastián. Här finns två stora raviner, Cabrito, vars övre del kallas Juan de Vera, och La Guancha. Ravinerna som konfigurerar flodbädden Cabrito utgör ett lustigt landskap med stora särdrag där utmärkande element som bergskammar och torn finns, samt palmlundarna på sluttningarna. Helheten utgör en geomorfologisk struktur som blottlagts av erosionen.

Den 1757,1 hektar stora parken ligger i en av La Gomeras vildaste områden, från Encheredas höjder faller de stora ravinerna Majona och Juel, de som ger parken sin form. Förr var det en kommunal betesmark och man kan fortfarande se herdeverksamhet som utförs på några skyddade lantbruksområden som Taguluche, Juel eller Enchereda, i det skyddade området

Det skyddade landskapet i Orone, ett område som sträcker sig över två stora raviner, Erques-La Rajita och La Negra. I detta område, perfekt att besöka till fots, hittar man halvt övergivna lantbruksområden som Erques, Erquito och La Rajita. De känns igen för sina estetiska och kulturella element av högt värde. På hela taget är området uppbyggt på två raviner som är anslutna i sin främre del genom en gemensam flodbädd. En del av området utgör en del av det perifera området i nationalparken Garajonay, och därför ligger den inne i ett område som katalogiserats som område av ekologisk känslighet, i den nedre delen av flodbädden i ravinen La Rajita. I dess interiör ligger naturmonumentet La Fortaleza.