Med bara tre miljoner år på nacken befinner sig La Palma fortfarande i ett aktivt formationsskede. Detta förklarar varför ön upplever frekvent seismisk aktivitet och varför vulkanutbrott har registrerats sedan 1500-talet, en tidsepok som Kanarieöarnas första krönikor härrör från.
För att förstå vad som hände under vulkanutbrottet på La Palma 2021 måste man först känna till det geologiska sammanhanget. ”Den vackra ön” är en av de yngsta av Kanarieöarna och befinner sig fortfarande i ett aktivt formationsskede. Precis som resten av sina systrar är ön av vulkaniskt ursprung med vissa sedimentära och paleontologiska inslag.
Ingen relevant aktivitet hade registrerats på La Palma sedan Teneguías utbrott 1971. Denna nya vulkan hade dock hållit på att utvecklas i fyra år, när man upptäckte en mängd jordbävningar med återaktivering av den seismiska aktiviteten i början av september 2021.
Utbrottet börjar: när magman söker en väg ut
Den 11 september 2021 var den dag då seismiska rörelser började kopplas till att magma började komma upp under ytan. Rörelserna hade redan börjat orsaka en svag deformation av marken. Detta fenomen bör dock inte alltid betraktas som synonymt med ett utbrott.
De första skalven härrörde från sprickbildningen i marken på grund av trycket av magman. Därför visste man när detekteringen av jordbävningarnas epicentrum gick från 20 kilometers djup till bara några få kilometer att magman redan var nära ytan, även om det trots den här typen av mätningar inte är möjligt att förutsäga när ett utbrott ska ske.
Fenomenet fångades också av satelliter och GPS på ön, vilket gjorde det möjligt att bekräfta en deformation i vertikalen på upp till 15 centimeter mellan regionerna Jedey och El Paso – ytterligare ett tecken på att magman befann sig nära ytan.
Trycket från lavan fick till slut ytan att spricka, vilket således frigjorde pelare av vulkaniska gaser och pyroklaster. Efter dessa kom lavaflödet i form av block, lavamassor med en temperatur på mellan 1 000 och 1 200 ºC som kan tillintetgöra allt i sin väg.
Den nya vulkanens antal kratrar
Till skillnad från hur vi alla föreställer oss en vulkan med en enda krater är utbrotten på Kanarieöarna vanligtvis sprickvulkaner. Så har det alltid varit här och så var även fallet med det senaste utbrottet som inträffade på La Palma. Denna typ av utbrott definieras av uppkomsten av frakturer på olika platser i den tidigare marken, genom vilka gaser och lava börjar sippra ut.
I början, då vulkanens aktivitet var som störst, hade den upp till 15 lavafontäner som var aktiva på samma gång. Fyra av dem förblev aktiva under nästan hela utbrottet. Den 1 oktober öppnades nya frakturer nära huvudmynningen och det fanns då återigen 14. Även om inte alla betraktades som aktiva eller utgjorde lika stor fara uteslöt man inte att nya frakturer skulle uppstå när som helst, eftersom förändringen var konstant.
En fullt övervakad vulkan
Kanarieöarnas vulkaniska aktivitet övervakas kontinuerligt. Detta gjorde det möjligt att övervaka processer i realtid, såsom seismicitet, volym, typ och temperatur av utsprutad lava, deformation av marken, mängd och sammansättning av de gaser som utgavs, liksom pyroklastiskt material och dess spridning. Man kunde också mäta hastigheten och den kemiska sammansättningen av lavaflödena och atmosfärens sammansättning, tillväxten av lavadeltan under vattnet och havsvattnets sammansättning, samt inverkan på grundvatten, biologisk mångfald och mark och så vidare.
Några av huvudrollsinnehavarna i denna övervakning var de drönare som för första gången användes i en vulkanisk nödsituation i vårt land. Drönarnas bilder gjorde det inte bara möjligt för oss att se och studera fenomenet på närmare håll, utan minskade även risken för räddningsarbetare och drabbade.
De seismiska rörelserna i samband med utbrottet var en viktig faktor för att förstå hur utbrottet började, utvecklades och slutade. Detta uppnåddes tack vare fiberoptik, som gjorde det möjligt att överföra signalerna snabbt till det nationella geografiska institutet (Instituto Geográfico Nacional, IGN) och Kanarieöarnas vulkanologiska institut (Involcan).
Än idag arbetar hundratals forskare och andra experter för att La Palma ska fortsätta att vara den magiska plats den alltid varit. En fascinerande ö som, trots utbrotten, inte har förlorat ens tillstymmelsen av sin naturliga skönhet och där man förutom att uppleva unika vulkaniska fenomen, kan njuta av en rik kultur och gastronomi, en överraskande natur och en natthimmel full av stjärnor som har gjort att hela ”den vackra ön” utsetts till biosfärreservat.
Tack till dr Juana Vegas Salamanca, samordnare för forskningsgruppen om arv och geodiversitet på Instituto Geológico y Minero de España (högre rådet för vetenskaplig forskning) för samarbetet vid skapandet av denna artikel.