Redan de första invånarna på Kanarieöarna tillverkade keramikföremål med tekniker som har vidareförts till våra dagar. Ett roligt faktum är att man fortfarande använder en teknik utan skruv vilket är samma teknik som användes av ursprungsinvånarna: urdido eller ”format med rullar”. Föremålen som har många olika former beroende på användning, tillverkas med lera från vulkanmark. Att få insikt hur detta går till, eller till och med delta på en kurs som organiseras i ateljéerna, är en sann upplevelse för att få kontakt med essensen på Kanarieöarna.
De första lerföremålen
Den traditionella keramiken på Kanarieöarna ger form till en mängd lerföremål som tillverkas på samma sätt som ursprungsinvånarna gjorde för redan två tusen år sedan.
Öarnas ursprungsinvånare använde varken skruv eller ugn i sin tillverkning. De tillverkade delarna för hand i form av ”urdido” eller ”format med rullar” som läggs på lager för ge form till väggarna. Vanligtvis dekorerades de med snitt och rödkrita, och ibland till och med mån- och solkalendrar med stor noggrannhet, vilket bland annat hittats på Fuerteventura och La Palma.
Porslin och grytor
Med samma teknik men enklare och nästan utan dekoration, den traditionella keramiken som är arvtagare till ursprungsinvånarnas teknik, fortsätter att arbeta med samma material men med en teknisk innovation som kom med den spanska erövringen: användning av ugn till porslinet eller ”loza”. ”Loza” är namnet som används på öarna för resultatet efter dess väg genom ugnen. På samma sätt kallas de traditionella krukmakarna för ”loceras”, och det är ett arbete som historiskt utfördes av kvinnor medan männen var de som hämtade leran och sanden från ravinen såväl som veden till elden i vilken föremålen stelnades.
Endast i Lugarejos, som var en bosättningsplats där man bodde i grottor på nordöstra Gran Canaria, fortsätter tekniken med att stelna leran i öppen eld. Det tillverkas i vad som kallas för en ”guisadero” med den mesta traditionella ursprungsinvånartekniken: en stark eld som börjar med barr (förna från tallen) och tallkottar under lerföremålen och därefter täcker man dessa föremål med ved från buskar och blad för den slutliga elden som genererar den temperatur som behövs för att få leran att stelna.
Från källa till produkt
För den traditionell keramiken på Kanarieöarna krävs ett mycket omfattande arbete med lera. Man måste bege sig till källan och finna lera, mosa, sålla och fukta den för att den ska bli formbar. Därefter måste den knådas och sand tillsättas för att ge den form.
Det är då den tillverkas för hand och föremålet skapas med ursprungsinvånarnas gamla teknik: först görs en plan bas och därefter avlånga ”flätor” eller ”rullar” som förenas för att ge höjd och form till varje föremål, och de bearbetas och slätas ut med en liten sten och tillsätts färg med rödkrita.
Användning och namn
För den traditionell keramiken på Kanarieöarna krävs ett mycket omfattande arbete med lera. Man måste bege sig till källan och finna lera, mosa, sålla och fukta den för att den ska bli formbar. Därefter måste den knådas och sand tillsättas för att ge den form.
Det är då den tillverkas för hand och föremålet skapas med ursprungsinvånarnas gamla teknik: först görs en plan bas och därefter avlånga ”flätor” eller ”rullar” som förenas för att ge höjd och form till varje föremål, och de bearbetas och slätas ut med en liten sten och tillsätts färg med rödkrita.
Från köket till inredning
Utan tvekan är den vanligaste användningen den för köket: grytor för mjölk, för att laga mat, kärl för att rosta gofio eller kaffe, kaffebryggare, eller för knåda deg eller stoppa korvar, redskap för att rengöra föremål samt stora karaffer där man lagrade saltat kött.
I dag används knappt varken ved till eld eller behållare i lera i köket. Men många av de traditionella formerna har överlevt tack vare dess skönhet: tallrikarna används som väggutsmyckning, grytor till fruktfat, kannor som blomvaser, krukor till växter i hemmet och glasen som pennbehållare. Dessutom fortsätter hantverkarna att skapa nya former anpassade till dagens behov med de traditionella teknikerna, som till exempel lampor.