Vissa är kända över hela världen, men andra är fortfarande hemliga. Det handlar om yrken som bara finns på Kanarieöarna och som är öarnas kännetecken.
Utöver den uppenbara charmen döljer Kanarieöarna hemligheter som gör denna arkipelag till en unik plats. Var annars skulle du kunna träffa någon som är professionell visslare eller någon som beskriver sig själv som ”guarapero”? Det här är några av de yrken som bara finns på Kanarieöarna, och vissa av dem skulle vara på väg att försvinna om det inte vore för några romantikers insatser.
Visslare
”Vad gör du för att försörja dig?” ”Jag är visslare.” Förmodligen låter inte konversationen exakt så här – vilket är synd – även om det populära visselspråket silbo är en institution på La Gomera, ett sui generis-språk som fortfarande används av vissa invånare för att kommunicera över ravinerna. Silbo gomero omvandlar de vokaliserade ljuden från alla språk till visselljud som kan kännas igen på avstånd. Detta speciella språk är så uppskattat att det är ett obligatoriskt ämne i skolorna på La Gomera, och kan studeras som valfritt ämne på alla kanariska skolor. Lärarna i silbo, liksom visselläromästarna (ackrediterade lärare), är därför medvetna om att de besitter ett minoritetsyrke som får dem som inte är bekanta med denna djupt rotade tradition att le stort.
Brottare
Kanarisk brottning är en gammal sport som härrör från de första invånarna på Kanarieöarna, så var och en av dem utvecklade sin egen variant. Den består av en närstrid vars syfte är att få motståndaren ur balans – alltid utan att skada rivalen – tills denne rör vid marken med någon annan kroppsdel än fotsulorna. Brottningen utövas på sandig mark och det finns många tävlingar och turneringar, både på önivå och på regional nivå, under ledning av det kanariska brottningsförbundet (Federación de Lucha Canaria).
Guachinchero
Aldrig har ett yrke varit så hotat som regentes de guachinches, som dag efter dag ser hur många restaurangägare med näsa för affärer lägger beslag på deras benämning och kallar sina restauranger för guachinches när de inte är det. Guachinches blev populära runt 1950 på norra Teneriffa, när öns vinodlare började sälja överskottsvinet från sina skördar till mycket rimliga priser i sina egna hem – i garaget eller i något rum som avsatts för detta ändamål – tillsammans med traditionella hemlagade rätter. Yrket guachinche regente, ett kännetecken för Teneriffas kultur, är dock hotat i dagens läge eftersom många tavernor, bodegas och till och med restauranger i dag kallar sina ställen så här.
Gofio-mjölnare
Detta romantiska och hårda yrke är så sällsynt att det tydligen bara finns en enda mjölnare kvar i hela arkipelagen. Francisco Cabrera driver kvarnen i La Asomada (Fuerteventura), där han dag efter dag tillverkar det malda och rostade spannmålsmjölet (av vete, majs eller korn) öns invånare har levt på i århundraden. Gofio är ett näringsrikt och mångsidigt livsmedel som förtärs på Kanarieöarna på många olika sätt. En av de mest populära är till frukost, med mjölk och ost.
Koschenillsköldlusplockare
Ett annat typiskt kanariskt yrke som är på väg att gå omkull är koschenillsköldlusplockare, en verksamhet som med tiden har blivit olönsam och därför tvingat många jordbrukare och boskapsuppfödare att diversifiera sin produktion. Koschenillsköldlusen är en traditionell gröda på Lanzarote, en parasitisk insekt vars biologiska safter används för att färga tyger eller till läppstift och som samlas in genom att levande sköldlöss placeras i tygsäckar på kaktusblad. Även om odling av koschenillsköldlöss var den första industrin på Kanarieöarna i början av 1800-talet finns det i dag bara ett fåtal personer kvar som ägnar sig åt detta mer som en hobby än som en affärsverksamhet.
Guarapero
Guarapo eller palmsaft är en söt saft som är rik på mineraler och spårämnen. Den utvinns ur den kanariska palmen och används för att framställa palmhonung, som enligt en studie från universitetet i La Laguna (Teneriffa) har fler egenskaper än honung från bin. Den är en typisk produkt från La Gomera, och för att samla in den klättrar guaraperos upp i mycket höga palmer och skär av de övre bladen tills de når den mjuka delen, från vilken saften utvinns. Gofio-mousse med guarapo är en oöverträffad delikatess, för att inte tala om torta de cuajada, en sockerkaksliknande dessert gjord på färskost och som serveras varm med palmhonung.
