Dags att sätta en kaktus på menyn

Contenido

Livsmedelssektorn har en direkt inverkan på miljön. Den miljöpåverkan som jordbruk och boskap ger upphov till är en viktig faktor för att förstå hur miljön för närvarande håller på att fördärvas. Befolkningstillväxten, tillsammans med klimatförändringarna och det växande hotet om torka, har lett till att våra matvanor inte längre är hållbara.

I syfte att förbättra livsmedelssäkerheten i torra områden har FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) utarbetat rapporten ”It's time to put cactus on the menu”, som belyser hur viktig denna växt är som livsmedel. Enligt rapporten ”är de flesta kaktusar inte ätbara, men kaktusar från opuntiasläktet har mycket att erbjuda, särskilt om de behandlas som gröda snarare än som vilda växter. Kaktusar kan vara en viktig källa till mat både för människor och djur. Dessutom lagrar kaktusar vatten i sina stammar och kan tillhandahålla upp till 180 ton vatten per hektar”. FAO har därför identifierat kaktusar som ett av framtidens livsmedel.

Odlingen av nopal, silverfikon, fikonkaktusar eller päronkaktusar – namnet varierar beroende på var man befinner sig – vinner mark tack vare det allt större behovet av växter som är motståndskraftiga mot torka, karg jord och stigande temperaturer. I Mexiko, kaktusens ursprungsland, uppskattas den årliga konsumtionen av så kallade ”nopalitos” – de mjuka kaktusstjälkarna – per capita till mer än sex kilo. I Brasilien finns det drygt 500 000 hektar kaktusodlingar avsedda till foder och i Tigray-området i Etiopien ytterligare cirka 360 000 hektar.

Det finns för närvarande mer än ett dussin opuntiaarter på Kanarieöarna. María Gloria Lobo Rodrigo är programsamordnare vid Kanarieöarnas jordbruksforskningsinstitut, som genomför ett forskningsprojekt med titeln ”Integral study of the use of Opuntia to obtain derivatives and functional ingredients by applying innovative technologies”. Hon påpekar att det finns bevis för att fikonkaktusar har funnits på öarna sedan början av 1500-talet, då dominikanermunken Bartolomé de las Casas, som deltog i en expedition till Amerika 1502, såg ett exemplar i trädgården vid dominikanklostret i Las Palmas på Gran Canaria. Många andra exemplar infördes av conquistadorerna, däribland Hernán Cortés.

Odlingen av kaktusar på Kanarieöarna har haft stor betydelse genom historien. ”Opuntias är växter som man kan använda alla delar från. Man kan äta frukten samt bladen eller stjälkarna som grönsaker och till och med blommorna för att göra örtte. Arten opuntia ficus indica är för närvarande den vi oftast ser i affärerna och bland dessa kan vi hitta olika sorter med vitt, orange eller rött, jordgubbsfärgat eller lila fruktkött”, förklarar María Gloria.

Men kaktuskonsumtionen är inte något som hör till det förflutna, tvärtom. ”På Kanarieöarna är de mycket populära, särskilt i byarna, eftersom jordbrukarna ofta använder dem som tomtavgränsare. Dessutom konsumeras dem inte bara som färsk frukt, utan torkas också och förvandlas till torkade fikon”, berättar María Gloria. Den senaste generationen kanariska kockar har till och med börjat använda dem i vissa recept, till exempel kaktusburgaren, som inkluderades i det gastronomiska utbudet från konst-, kultur- och turismcentren i Cabildo de Lanzarote 2017.

Den främsta fördelen med detta livsmedel är att det är lätt att odla. ”Det är ett livsmedel som kan odlas med väldigt lite vatten, som växer i karg jord och som inte kräver kostsamt arbete. Man får dock inte glömma att den i Spanien finns med i katalogen över invasiva arter, vilket emellertid inte borde utgöra något hot mot något ekosystem tack vare alla goda egenskaper och om den odlas på rätt sätt”, påpekar María Gloria.

Fikonkaktusen kan inte bara användas i köket utan har även många andra funktioner. ”Antioxidantinnehållet (karotenoider, betalainer, flavonoider, fenoler, C-vitamin etc.) ger den antikarcinogena egenskaper. Kaktusen har dessutom ett högt innehåll av fibrer, B-vitaminer, magnesium, kalium och kalcium och innehåller endast 30–50 kalorier/100 g. På Kanarieöarna förtär man inte bara frukten, utan man utvinner även slemmet från bladen för att göra solkrämer, medan bladen används i djurfoder (särskilt för getter) och för att röka getost”, förklarar María Gloria.

Sist men inte minst måste även den ursprungsskyddade produktionen av cochinilla canaria (kanarisk koschenill), nämnas. ”På 1800-talet utvecklades odlingen av kaktusar för att utvinna karminsyra från koschenillsköldlusen (Dactylopius coccus), en insekt som växer på kaktusstjälken. Färgämnet som erhålls från denna insekt är ett naturligt färgämne som kan användas i livsmedel, textilier, kosmetika och läkemedel. År 2016 registrerade EU den skyddade ursprungsbeteckningen ”Cochinilla de Canarias”, vilket innebär ett europeiskt erkännande av denna kanariska produkt, som är den enda i världen som för närvarande har denna kvalitetsmärkning”, avslutar María Gloria.