Socker och sötsaker har alltid spelat en viktig roll i La Palmas historia. Det var inte för inte som den första exportgrödan, som togs med av de flamländska, portugisiska och andalusiska nybyggarna i början av 1500-talet, var sockerrör. Konfektyr är den största skatten i gastronomin på en ö där krisen för sockerrörsfälten och sockerbruken tvingade invånarna att omvandla socker till sötsaker, sylt, konserver, kex och munkar.
Förutom sina natur- och kulturrikedomar är La Palma känd för sitt stora utbud av traditionella sötsaker och desserter. De tillverkas för hand i vedeldade ugnar och för att smaka på dem behöver man bara besöka någon av öns bondemarknader, prova dem efter en måltid på en restaurang eller köpa dem i småbutiker, affärer och stormarknader. Med mandel, kanel eller citron är de lika mångsidiga som de är goda. Här är en guide till öns mest kända sötsaker.
Desserter med ett eget namn: Bienmesabe och Príncipe Alberto
Bienmesabe är den dessert som de flesta lokalbor och besökare väljer. Det är en traditionell delikatess från La palma som görs på malda mandlar, sockerkaka, socker, citronskal och ägg. Den äts vanligtvis med en skopa vaniljglass.
En annan dessert som har blivit allt populärare är Príncipe Alberto. Den är gjord på choklad, mandel och sockerkaka. Vispad grädde tillsätts efter eget tycke, vilket ökar dess smak.
Godis som döljer hemligheter
Mandelbiskvier har en hemlighet: mandelsmaken är mycket mer påtaglig och de är både krispiga och mjuka på samma gång. De är runda och gjorda av mandel.
Rapaduras är roliga att titta på och ännu roligare att äta. De är koniska och består huvudsakligen av sockerrörshonung, gofio, socker, mandel, kanel och citron; från detta kommer andra varianter som rapaduras de leche (med mjölk), choklad, kokos och äggrapaduras.
Sötsaker för speciella tillfällen
Något som är mycket typiskt för La Palma är "pan de leche", som görs på mjöl och löpe, socker, ägg, kanel och citronskal. Och vi kan inte låta bli att nämna mandelost, som förutom mandlar är gjord på ägg, citronskal och kanel. Det rekommenderas också att helt enkelt äta en glass vid havet, tillagad på traditionellt sätt.
Det talas mycket om huruvida Barraquito föddes på La Palma eller på Teneriffa, men på Isla Bonita sägs det att det var en infödd på La Palma som först tillagade den. Även om det är ett kaffe är det också en delikatess, eftersom man tillsätter kondenserad mjölk, lite citronskal, kanel och Licor 43 efter smak.
Det finns en sötsak som är ett måste på julbordet i Palmas, särskilt till frukost på nyårsdagen och tre kungars dag (sv. trettondagen): "pan de manteca" eller "roscas" som den också kallas av lokalbefolkningen.
Honungssoppor är också typiska för La Palma och tillagas under karnevalssäsongen, särskilt för karnevalen Los Indianos. Receptet har gått i arv från generation till generation av mor- och farmödrar för att ätas hemma och bjudas på till besökare. Efterrätten kommer från arbetarna på de gamla sockerrörsfälten på ön. De doppade sitt bröd i "soppan" av sockerrörssirap. Numera tillagas de med samma sirap eller också använder de honung och krossade mandlar, inte malda och rostade.
Sötsaker som är passande en påve
Marquesote palmero är en kaka som är en njutning för gommen. Den består av sockerkakor gjorda av vetemjöl, ägg och socker, skurna i rutor, av vilka vissa dränks i sirap och andra täcks med hårt vispade äggvitor.
Dessa mjuka kakor är kända sedan århundraden tillbaka. Det var på 1800-talet som kakorna nådde Vatikanens bord. År 1823 besökte den italienske kaniken Juan María Mastai Ferreti, senare påve Pius IX, La Palma på sin väg till Chile. Under sin vistelse på ön bjöd Luis Van de Walle, markis av Guisla, honom på en frukost med lokala bakverk. Det sägs att påven hade en förkärlek för små marquesotes, utan glasyr och fyllda med sötad grädde. Efter påvevalet blev dessa kakor populära på La Palma under namnet piononos; enligt Luis Van de Walle "har dessa kallats piononos sedan kardinal Mastaj blev påve, "och vi kommer att utnyttja varje tillfälle att skicka dem till Rom, så att de kan lindra den oro som den kristna världen nu upplever".
