Sökningens resultat

El Roque Cano utgör ett dominerande gränsmärke i Vallehermosos flodbädd. Det är en enorm fonolitisk skorsten på över 200 meter med näst intill vertikala väggar som utgör en biogenetisk helig plats av högt värde då den inhyser en viktig representation av rupicola-flora, där det finns hotade element som margeriter (Argyranthemum callichrysum), asterväxter (Gonospermum gomerae), gomerisk vinruta (Ruta microcarpa) och ett dussin unika och mycket ovanliga arter som Senecio hermosae.

El Charco de Cieno utgör ett område som är av vetenskapligt intresse och har ett unikt habitat som på få på ön. Det handlar om en av de bästa våtmarkerna som fortfarande finns på ön La Gomera, den är också en av Kanarieöarnes sista naturliga saltängar, med en bra representation av halofila plantor, alger i grunt vatten och vadarfåglar, en del av dessa är inkluderade i internationella skyddsavtal. El Charco del Cieno är en enormt värdefull plats för flyttfåglar då det handlar om ett ekosystem som är ovanligt i ögruppen. Vadfåglarna är vanliga i Charco som också är ett perfekt habitat för sammetshättor och sångfåglar (Sylvia melanocephala y Sylvia conspicillata).

La Reserva Natural Especial de Puntallana är en intressant geomorfologisk enklav på Isla Baja, den enda på La Gomera, belägen i norra San Sebastián. En av de vackraste och mest enastående platserna på ön med viktiga natur- och landskapsvärden, samt etnografiska värden, inhyser den heliga platsen Virgen de Guadalupe, öns skyddshelgon. Här sammanfaller viktiga naturvärden och ett rikt landskap. Både ravinen och plattformen Puntallana, kustklipporna och Roques de Aluce, utmärker sig för att vara av vetenskapligt intresse.

La Reserva Natural Integral de Benchijigua, som ligger i kalderan med samma namn i kommunen San Sebastián, är av noterbart geomorfologiskt och botaniskt intresse. Här bor en hög koncentration av inhemska och hotade arter. Å andra sidan är klipporna och Pitón de Agando representativa geomorfologiska element som är utmärkande för landskapet och av högt vetenskapligt intresse.

Naturmonumentet Barranco del Cabrito upptar de mellersta och nedre områdena i ravinen med samma namn, i kommunen San Sebastián. Här finns två stora raviner, Cabrito, vars övre del kallas Juan de Vera, och La Guancha. Ravinerna som konfigurerar flodbädden Cabrito utgör ett lustigt landskap med stora särdrag där utmärkande element som bergskammar och torn finns, samt palmlundarna på sluttningarna. Helheten utgör en geomorfologisk struktur som blottlagts av erosionen.

Den 1757,1 hektar stora parken ligger i en av La Gomeras vildaste områden, från Encheredas höjder faller de stora ravinerna Majona och Juel, de som ger parken sin form. Förr var det en kommunal betesmark och man kan fortfarande se herdeverksamhet som utförs på några skyddade lantbruksområden som Taguluche, Juel eller Enchereda, i det skyddade området

Det skyddade landskapet i Orone, ett område som sträcker sig över två stora raviner, Erques-La Rajita och La Negra. I detta område, perfekt att besöka till fots, hittar man halvt övergivna lantbruksområden som Erques, Erquito och La Rajita. De känns igen för sina estetiska och kulturella element av högt värde. På hela taget är området uppbyggt på två raviner som är anslutna i sin främre del genom en gemensam flodbädd. En del av området utgör en del av det perifera området i nationalparken Garajonay, och därför ligger den inne i ett område som katalogiserats som område av ekologisk känslighet, i den nedre delen av flodbädden i ravinen La Rajita. I dess interiör ligger naturmonumentet La Fortaleza.

Naturmonumentet Caldera har öns bäst bevarade vulkankon. Det har inte varit något utbrott där på en miljon år. Den dominerande växtligheten är tabaibal. Den mest relevanta aspekten i detta område är dess egendomlighet, både geomorfologiskt och landskapsmässigt.

Platsen av vetenskapligt intresse Los Acantilados de Alajeró är ett svårtillgängligt område från land och med noterbar skönhet från havet. De utgör en representativ geomorfologisk välbevarad enhet samt ett utmärkande element i landskapet, där biologiska förstklassiga värden möts. De viktigaste växtarterna vi hittar är tabaiba (Euphorbia berthelotii), måreväxten (Plocama pendula) och ibland en och annan törel (Euphorbia canariensis).

Låt dig inte luras av vikens lugn: förr, och alltför ofta, var invånarna i San Sebastián de La Gomera tvugna att lära sig att titta ut mot havet med skräck.