Rutten börjar i Refugio del Pilar – en stor glänta på toppen som historiskt sett har varit en korsning för lederna på öns södra bergskedja. Här finns ett kulturcenter som behandlar rutten.
Börjar av rutten går igenom en skog av kanarietallar, vilket är den vanligaste vegetationen längsmed den här leden. Men från bergstoppen kan du till vänster se monteverde-skog i det nedre området av sluttningen som ligger i lä.
På den här lilla utsiktsplatsen får man en bra vy över öns geologiska utveckling. Därifrån kan man blicka ut över dalen Los Llanos de Aridane som skapades efter ett stort jordskred, vilket är en av de typiska destruktiva processer som har format den Kanariska ögruppen.
Cumbre Nueva-bågen och vulkanen Bejenado mittemot utsiktsplatsen, som markerar slutet på Caldera de Taburiente, är ett bevis på det. Bejenado härrör från den sista geologiska fasen när öns norra och centrala delar bildades, innan den vulkaniska aktiviteten under de senaste 200 000 åren flyttades till Cumbre Vieja på den södra sluttningen – ett område som ingår i den här rutten.
Den lilla bron korsar en förkastning som uppstod efter den seismiska aktivitet som åtföljde utbrottet av vulkanen San Juan 1949. Det tryck som magman genererar när den stiger upp i vulkanen frigör energi som leder till skälvningar. Förkastningen uppstod efter att jordens yta sprack till följd av den kraft som magman frigjorde.
Från den här utsiktsplatsen kan man betrakta Hoyo Negro som hade sitt största utbrott 1949. Den kallas även för San Juan eftersom utbrottet startade på det här helgonets dag.
Hoyo Negros utbrott startade den 24 juni 1949 och fortsatte fram till den 31 juli då vulkanen övergick till att spruta ut fumaroler. Hoyo Negro, det viktigaste explosiva centret, fick ett utbrott den 12 juli, vilket ledde till kraftig seismisk aktivitet. Utbrottet hade sex skeden – det mest intensiva skedet var det tredje mellan den 11 och 15 juli. Under den här perioden spydde Hoyo Negro ut stora vulkaniska kolumner.
Vulkanen El Duraznero är en av ledens mest representativa vulkankäglor från det historiska utbrottet 1949. Den ligger i ett av de högst belägna områdena på vulkanrutten med en höjd på nästan 1 900 meter. El Durazneros utbrott bestod uteslutande av magmaexplosioner. Till skillnad från lavaflödena från Hoyo Negro rörde sig de här lavaflödena mot öns västra sluttning. I calderan ser man resterna av lavasjön som uppstod innan den flöt vidare mot havet. I bergsområdet närmast leden kan man se en spricka som har gett upphov till tre askkoner.
Det är den högsta vulkanen i Cumbre Vieja med en höjd på 1 945 meter. Den har dock inte haft något historiskt utbrott. Den utgör en del av den centrala delen av öns södra bergsrygg. På den här utsiktsplatsen får vi en utsikt över ledens främsta käglor och utbrottsplatser. Den här platsen hjälper oss även att förstå över vilka axlar som den vulkaniska aktiviteten inträffade samt se hur lava och svårtillgängliga vulkanlandskap nu har fyllts av både buskar och kanarietallar.
Det här svarta lapillislättlandet med sina buskar och tallar är en stillsam och perfekt plats för att ta en paus efter en något krävande vandring. Lapillislättlanden är ett resultat av stromboliska utbrott där det regnar vulkanisk aska. På slättlandets övre del finns det rikligt med freatomagmatiska formationer som hjälper till att förklara de vulkaniska processer som inträffar när lava kommer i kontakt med vatten eller när gasexplosioner sker.
Framför oss ser vi ett slättland med svart lapilli i området nedanför vulkanen Martín de Tigalate. Det här slättlandet skapades efter det historiska utbrottet 1646. Utbrottet varade i ungefär en månad mellan oktober och december, men ända från september fanns här seismisk aktivitet. Utbrottet varade i totalt 82 dagar och åtföljdes av betydande seismisk aktivitet, vilket ledde till att stora mängder vulkaniskt material spyddes ut och utökade ön gentemot havet. Utbrottet hade flera utlopp, och en del av dem finns på topparna som vi kan se och andra ligger vid kusten.
Det här är den sista synliga vulkankäglan innan vi påbörjar ruttens sista sträcka genom tallskogen. Slättlandet vi befinner oss på markerar gränsen mellan det område som drabbades av vulkanutbrotten, särskilt av vulkanen Martín som skapade de lavaflöden som vi kan se till höger, och en tät skog med kanarietallar som vi ska vandra igenom tills vi når Fuencaliente.
Rutten avslutas i byn Los Canarios, som är den centrala punkten i Fuencalientes kommun. Den här kommunens historia är märkt av vulkanisk aktivitet eftersom de båda vulkanerna söder om byn, San Antonio och Teneguía, fick utbrott på 1600-talet och 1900-talet. Det är även en viktig region vad gäller vinframställning då här finns många vinkällare, och det är även en av de platser där man tillverkar malvasia.
- Lämna aldrig någon form av avfall i omgivningen, detta inkluderar fimpar. Matresten bidrar till förökning av gnagare och vildkatter som utgör ett hot mot faunan.
- Respektera djuren, stör dem inte och ge dem inte mat. Om du ser ett skadat djur kan du ringa 112. Man får inte heller dra upp blommor eller plantor.
- Plocka inte med dig stenar eller annat från naturen. Stapla dem inte för att bygga de så ledsamt välkända tornen med dem.
- Promenera inte på otillåtna områden och respektera vandringsledernas skyltning. Att lämna de preparerade vägarna medför skador på omgivningen och kan dessutom vara farligt för dig och de som gör dig sällskap.
- Det är säkrare att ditt husdjur är kopplat.
- Se till att inte alternera lugnet i omgivningen med oljud (hög musik, skrik...).