El Hierro, som utsågs till Biosfärreservat år 2000, är hem för en enorm rikedom av naturresurser och hundratals djurarter, när några av dessa bara kan ses här på ön.
Enligt uppgift bor cirka 12 000 invånare på ön. Men om vi tittar lite närmare, utöver dess landskap, är det lätt att förstå att det finns oändligt många fler inneboende på ön. Fåglar, reptiler, fiskar, leddjur... Mer än 2 600 arter av flora och fauna har man katalogiserat på ön, inklusive över 600 endemiska för arkipelagen och ytterligare 100 inhemska för ön. Vem hade kunnat gissa att denna 278 km2 lilla ö kunde hysa så mycket liv?
Jätteödlan på El Hierro, en symbol som är utrotningshotad
Ödlor är de vanligaste djuren och mycket lätta att se på ön. Men bland dessa sticker en ut som den otvivelaktige kungen. Dess vetenskapliga namn är Gallotia simonyi, namnet är till ära för den österrikiske naturforskaren Oskar Simony, även om ödlorna hade setts århundraden tidigare av de franska erövrarna vilka har beskrivit dem i sina krönikor som ”enorma ödlor stora som katter”. Denna robusta och långlivade ödla kan bli 75 centimeter långa i vuxen ålder och leva i över 35 år. Ödlan är allätare, lugn, och liksom de flesta från El Hierro älskar den solen och som de njuter av 90 % av sin tid.
Olika fossiler som hittats visar att denna gigant en gång tiden bebodde i princip hela ön. Men ankomsten av nya bosättare, uppodling av åkrar och introduktionen av nya invasiva arter, bland flera andra faktorer, minskade tyvärr populationen av dem till nivåer att den nästan försvann. Den deklarerades 1975 som skyddad art och sedan dess har olika initiativ och projekt lanserats för att bevara beståndet, bland annat El Lagarario (Ödlefarmen), ett återhämtnings- och bevarandecenter öppet för allmänheten och helt tillägnat detta uppdrag.
Numera, finns jätteödlan på El Hierro vid Risco del Tibataje, ett särskilt naturreservat beläget på öns norra sluttningar, samt vid Roque Chico de Salmor, en liten skyddad holme mycket nära den nordvästra kusten. En närvaro som är i fragment, men som ökar tack vare de återintroduktionsprogram som man genomför på olika platser på ön, som ses som är lämpliga för artens utveckling.
Den lilla och unika perenquén de Boettger
Perenquenes är namnet på Murgecko på Kanarieöarna, ett släkte av geckoödlor som är mycket utbredd i Medelhavsområdet. Men av de mer än 30 olika arter som finnsser det ut som om fyra av dessa ha valt att leva i arkipelagen. S är fallet med perenquén de Boettger (Tarentola boettgeri), en liten endemisk art som med sina blott sju centimeter gömmer sig under öns klippor.
Dessa djurs goda anpassningsförmåga innebär att man ser den, särskilt på natten, i alla naturliga miljöer, även om det är mycket sällsynt att den finns i miljöer över 400 meter över havet eller i områden med hög vegetation som till exempel lager- eller tallskogar, där det finns högre risk för potentiella rovdjur. Av den anledningen och på grund av dess nästan unika särdrag är perenquén de Boettgers gecko upptagen i Kanarieöarnas katalog över skyddade arter.
En samling av högflygande endemisk fauna
Den magiska skönheten som El Hierros unga natur utstrålar har en tendens att fånga besökarens blick på marknivå. Men om du höjer blicken 45 grader kan du se fåglar som pinzón de El Hierro (F. c. ombriosa), en underart som du inte kommer att se någon annanstans.
Den är emellertid inte den enda. Man kan se upp till 40 endemiska fåglar på ön, som till exempel mosquitero canario (Kanariegransångare), herrerillo canario (Koboltmes) och reyezuelo sencillo canario (Kanariekungsfågel), en av de minsta fåglarna i Europa och som man ser i vissa skogar på El Hierro. Passionerade fågelskådare kommer också att kunna observera hur rovfåglarna flyger, till exempel falk och fiskgjuse samt kunna se sällsynta sjöfåglar som makaronesisk lira och spetsstjärtad petrell i deras naturliga livsmiljöer. natural.
Njut av denna endemiska fauna under ansvarsfullt observerande
El Hierro ståtar inte bara med fantastisk och överraskande natur och djurliv, ön har också över 250 kilometer vandringsleder som du kan utforska fritt. Ekosystemet på El Hierro är emellertid bräckligt och det kräver därför att vandringen sker ansvarsfullt.
För att njuta av möjligheten att se vilda djur samtidigt som man bevarar miljön är det viktigt att minimera mänskliga avtrycket. Detta innebär att man ska inte föra oväsen när man rör sig ute i naturen, man ska inte mata eller röra vilda djur och alltid hålla området rent från avfall så att unik flora och fauna inte skadas.
