Ön med själ har så mycket att berätta, eftersom det tar år, decennier och tusentals år att kunna presentera de karaktäristiska särdrag som El Hierro har.
Historiskt sett har ön varit känd under många olika namn innan den fick sitt nuvarande. Ombrion, Capararia, Pluvialia, Eseró och Hero har varit några av öns mest kända benämningar. Men utan tvekan är namnet ”Isla del Meridiano” vad som döljer den största och mest berömda historien. Detta namn tillskrivs Klaudios Ptolemaios, en grekisk-egyptisk astronom som under 100-talet placerade nollmeridianen vid den vänstra delen av ön och den sammanföll exakt med Punta de Orchilla på El Hierro. Där skulle den förbli i århundraden, fram tills 1884 då den flyttades till Greenwich.
De första bosättarna
De första bosättarna som man vet kom till ön var bimbaches eller bimbapes, en stam av urinnevånare som bodde på ön från år 120 e.Kr., tills den erövrades i början av 1400-talet av Juan de Bethencourt som införlivade den under i Kastiliens krona. Bimbacher eller bimbapes lämnade efter sig flertalet hällristningar, som till exempel lämningarna vid El Julan, de mest omfattande och betydelsefulla, där man också kan se rester av den antika mötesplatsen med namnet "Tagoror".
Urbefolkningen bodde i grottor eller enkla stenbyggnader, i balans med livet på ön, från vilken de hämtade tillräckligt med resurser för sitt uppehälle. Jordbruk, boskapsskötsel, jakt, fiske och skörd i olika former var deras vanliga sysselsättningar.
Den kastilianska kronans roll
Senare betalade Kastiliens krona baskisk-franska legosoldater för att erövra ön. Därefter delades mark och andra resurser inte längre rättvist utan i stället fördelades allt genom ett feodalt system.
Columbus resa genom ön
År 1493 besöktes ön av en av historiens mest berömda och viktiga personligheter. På sin andra resa till Amerika gjorde Christofer Columbus ett 17 dagar långt uppehåll på ön, där han fyllde på med vatten och förnödenheter, samtidigt som han väntade på att bättre vindar skulle föra honom över till Amerika.
Den 6 januari 1546 anlände statyn Virgen de Los Reyes med ett skepp. Sjömännen bytte statyn mot proviant med öns herdar. På så sätt blev den egendom och skyddshelgon för herdarna i La Dehesa och en av historiens mest betydande del för El Hierro. Idag är helgonet den mest djupgående sociala och religiösa symbolen El Hierros befolkning.
Medicinska fördelar på El Hierro
Under hela 1800-talet var El Hierro en exilens ö för politiker, militär personal och liberaler. Detta faktum resulterade dock vara till fördel för ön när Leandro Pérez anländer, han var öns första läkare som även han kom i exil. Han verifierade vattnets helande egenskaper i Pozo de la Salud i Sabinosa. Senare intygade även många andra läkare vattens goda egenskaper, vilket gjorde källan till en känd pilgrimsfärdsort.
Vattnet, källan till liv på ön
Invånarna på El Hierro har lidit konsekvenserna av vattenbrist sedan dess första bosättare. Den är också den verkliga anledningen till att man lägger så stor vikt på Garoé-trädet, då man ser det som leverantör av denna så värdefulla vätska. Det ursprungliga trädet fälldes i en storm år 1610, och sedan dess har vattnets historia på El Hierro kopplats till nyttjandet av öns få källor och artesiska dito. En som utmärker sig är Azofa-källan, som ligger nära byn Isora och den redan på 1700-talet var skyddad av bestämmelser i Cabildo-förordningarna (regionfullmäktige).
Folket på El Hierro har anammat förfädernas seder, många av dem är nedärvda från bimbapes eller bimbaches. Ett exempel är användningen av ”eres”, ”maretas” (vattenbesparande system i naturen) eller ”guásimos”: naturliga eller utsnidade håligheter inuti träd, där man kan förvara upp till 100 liter vatten.
Senare händelser (1700-, 1900- och 2000-talen)
Valverdes rådhus och arkivet som skapades 1553 förstördes i en brand 1899. År 1912 upprättades kommunerna Valverde och La Frontera och ön fick därmed sitt eget självstyre. Den 15 september 2007, formaliserades kommunen El Pinar som därmed blev den yngsta i hela Spanien.
En ö med en rik historia som skapats ur de berättelser som upplevs.