Över hela världen indikerar ljudet av djurbjällror att det finns boskap i närheten, men på gatorna i kommunen La Frontera tillkännager de ankomsten av bestar av helt annat format. Los Carneros de Tigaday är en unik festlig tradition vars ursprung hade försvunnit under århundradena och som var extremt nära att försvinna för alltid.
Om det finns någon högtid i arkipelagen som firas intensivt så är det utan tvekan karnevalen. År efter år, och på varenda ö blandas musiken och kostymerna med ritualer som är djupt rotade i den lokala kulturen. Precis som med Los Indianos på La Palma, Los Diabletes i Teguise på Lanzarote, är de berömda Carneros de Tigaday, en huvudsymbolerna under Karnevalen på el Hierro.
En helt magisk iscensättning
Deras traditionella dräkt består av flera kilo fårskinn från inhemska får eller baggar, vilka används för att täcka hela kroppen. Till detta kommer både horn och bjällror, samt ett lager skokräm som man applicerar med dubbelt syfte: dels att svärta huden men också fläcka ner de mest förvirrade och få publiken att skratta. Och som det populära talesättet säger, om du inte kan tänka dig bli täckt av fläckar är det bättre att inte komma nära.
Los Carneros de Tigaday går aldrig ensamma. Den vanliga formationen består av tiotals ungdomar, och leds av den extravaganta figuren herden eller galningen, som är klädd i kedjor för att föra massa oväsen och varna befolkningen. Upplevelsen förvandlas till knasiga gatlopp som kan hålla på i timmar och involverar både lokalbefolkningen och besökarna.
En tradition som reste sig ur askan
Även om fram till idag inte har hittat något dokument eller bevis som markerar Los Carneros de Tigadays ursprung, tror man det är en del av de hedniska övertygelser som historiskt sett huserade i den sammanflätade arkipelagens pastorala bakgrund.
Det som finns bevis för är dess nära försvinnande. Under det spanska inbördeskriget föll traditionen i glömska. En död som var lätt att förutspå om det inte hade varit för en lokal hjälte, Don Benito Padrón Gutiérrez, som 1940 bestämde sig för att återföra Los Carneros de Tigaday på gatorna i sin hemby Frontera.
Först skedde detta med sotet från under matkittlarna och senare med skokräm...... Don Benito hjälpte invånarna på el Hierro ända upp i 90-års åldern att årligen förklä sig i pälsar, som han själv förvarade i källaren i sitt hus. Till hans ära är idag en gata och ett torg i staden uppkallade efter honom, även om den hyllning som kanske skulle göra honom mest exalterad är att hans hem, numera känt som ”La Casa del Miedo”, är varje den normala platsen för förberedelser och avgång för Los Carneros.
En historia lika vild som naturen
Även om det kan verka aningen paradoxalt, har den yngsta ön i Kanarieöarnas arkipelag väldigt mycket att berätta, se och utforska. Så är det med är med Garoé, ett heligt träd som räddade öns första bosättare från att törsta ihjäl, eller de förvridna enarna, eller havsbotten eller Kulturparken El Julan, vars stenar bär öns forntida urinnevånares budskap. För så är det, inte all historia finns att lära från böcker eller på internet.