Fågelskådning på Kanarieöarna är en upplevelse som är tillgänglig för alla. Biologisk mångfald följer resenären helt ute från kusten och upp till bergstopparna och gör arkipelagen till en destination som överraskar med sin enorma mångfald av landskap och arter, koncentrerade på ett så litet område.
Kustområden
Öarnas kustområden är hem för en stor mängd olika sjöfåglar, vissa av dem med mycket små populationer i europeisk skala. Att under sommaren segla mellan öar, eller bara observera med ett teleskop från uddar och klippor längs med kusten, kan resultera i minnesvärda observationer: gulnäbbad lira (Calonectris borealis), barololira (Puffinus baroli) eller mindre lira (Puffinus puffinus). Det är också möjligt att observera spetsstjärtad petrell (Bulweria bulwerii) och flera arter av stormpetreller, såsom madeirapetrell (Oceanodroma castro), stormsvala (Hydrobates pelagicus) eller den sällsynta fregattstormsvala (Pelagodroma marina), som bara häckar på den norra delen av Lanzarote.
På senare år har uppvärmningen och tropikaliseringen av arkipelagens vatten gynnat den ökande närvaron av tropiska sjöfåglar, inkluderat den rödnäbbade tropikfågeln (Phaethon aethereus), som man nyligen konstaterat ha börjat häcka på El Hierro, Lanzarote och Fuerteventura.
Torra och ökenliknande områden
De torra områdena nära kusten, är mycket karakteristiska för Lanzarote, Fuerteventura och Gran Canarias södra sluttningar och bildar vidsträckta steniga eller sandiga slätter med gles vegetation, har minimal nederbörd och mycket starkt solsken. Dessa nästan ökenliknande landskap är också hem för några av de mest karaktäristiska fåglarna i denna miljö: kanarisk kragtrapp (Chlamydotis undulata fuertaventurae), ökenlöpare (Cursorius cursor), ökentrumpetare (Bucanetes githagineus), tjockfot (Burhinus oedicnemus) och kanariepiplärka (Anthus berthelotii).
De bästa områdena att observera dem då många av dem utomordentligt bra kamouflerade, finns på slätterna i Tindaya och Jable de Jandía på Fuerteventura, samt i Slätterna i Famara på Lanzarote.
Raviner
Medelstora och stora raviner har format Öarnas orografi och är också hem för arter som är intressanta för de flesta fågelskådare. På Fuerteventura är ravinerna La Torre och Río Cabras perfekta för fågelskådning av till exempel rostanden (Tadorna ferruginea), palmduva (Streptopelia senegalensis) och den sällsynta kanariebuskskvättan (Saxicola dacotiae), en endemisk art som är unik för ön.
På Lanzarote ligger som erbjuder Tabayesco-ravinen och bland de närliggande grödorna kan vi här se några av de få paren av den östra underarten av koboltmes (Cyanistes teneriffae degener).
På b är ravinerna och dess enorma klippväggar i Teno-massivet hem för flera par berberfalkar (Falco peregrinoides), en nordafrikansk variant av pilgrimsfalken (Falco peregrinus) som finns helt från Pakistan till Kanarieöarna.
Området Medianías (mellanregionerna) och termofila skogar
Öarnas mellanregioner var en gång täckta av täta skogar av drakblodsträd (Dracaena draco), kanariepalmer (Phoenix canariensis), turbinen (Juniperus turbinata) och flertalet olika arter av vedartade träd och buskar med köttaktiga frukter. När de första bosättarnas anlände höggs mycket av dessa skogar ner och markerna omvandlades till jordbruksmark eller bosättningsmark.
Idag finns bara mindre fragment av de termofila skogarna (kännetecknas av måttliga temperaturer och nederbörd) kvar, i de varma och torra formationerna som är typiska för Medianías (mellanregionerna), och med de bästa exemplen dessa på Teneriffa och på norra Gran Canaria. Dessa unika platser är idealiska för att observera tättingar som sammetshättan (Curruca melanocephala), kanariegransångaren (Phylloscopus canariensis) och kanariesiska (Serinus canaria), en vild släkting till den välkända burkanariefågeln och endemisk för Azorerna, Madeira och Kanarieöarna.
Lagerskogar
På de högsta och mest bergiga öarna utsätts de norra sluttningarna för passadvindarna, vars konstanta luftfuktighet gynnar utvecklingen av täta lagerskogar som kan liknas vid en subtropisk regnskog. Garajonay Nationalpark på La Gomera, landsbygdsparkerna Teno och Anaga på Teneriffa och topparna San Andrés y Sauces och Barlovento på La Palma är några av dess bästa exempel.
Dessa skogar utgör hemvist för både unika och hotade arter, som till exempel lagerduvan (Columba junoniae) och kanarieduvan (Columba bolli). Här finns också flera tättingar, inklusive teneriffakungsfågeln (Regulus regulus teneriffae), som är en endemisk art på ön, och kanariebofinken (Fringilla canariensis).
Tallskogar
De torrare södra sluttningarna och topparna över tusen meter är område för kanarietall (Pinus canariensis), en endemisk barrväxt i arkipelagen har utvecklat en bark som kan stå emot bränder, både de bränder som tidigare orsakats av vulkanisk aktivitet och de som idag uppstår genom mänsklig vårdslöshet.
Tallskogen är en extrem miljö där få arter överlever, alla blir således väl anpassade till kalla vintrar och intensivt torra somrar. Vegetationen och de ryggradslösa djur som är typiska för dessa miljöer utgör grunden således en viktig del av födan för sällsynta fåglar som Teneriffablåfink (Fringilla teydea) och Gran Canaria-blåfink (Fringilla polatzeki), såväl som de två underarterna av större hackspett (Dendrocopos major) som finns på Öarna.
Några av de absolut bästa platserna för att observera dessa arter är Naturparken Corona Forestal på Teneriffa och bergen Pajonales, Inagua och Pilancones på Gran Canaria.
Högfjällszoner
Högfjällszoner finns endast på Tenerife, i Teide Nationalpark, och på La Palma, i Nationalparken Caldera de Taburiente, där höjderna går över 2 000 meter. Här dominerar Teideginst (Spartocytisus supranubius) och vit Teideginst (Adenocarpus viscosus), de är alla växter som klarar extrema förhållanden och som når sin kortlivade prakt i slutet av våren, när klimatet tillåter blomning.
Dessa högfjällsbuskage lockar till sig de få fågelarter som lever här uppe på topparna och utgör basen av föda för de större flockarna av enfärgade seglare (Apus unicolor).
Tio platser du verkligen borde besöka vid fågelskådning
- Slätterna i Famara (Lanzarote).
- Saltanläggningen i Janubio (Lanzarote).
- La Torre-ravinen (Fuerteventura).
- Jandía naturpark (Fuerteventura).
- Tallskogarna i Inagua (Gran Canaria).
- Teno landsbygdspark (Tenerife).
- Tallskogarna i La Orotava (Tenerife).
- Nationalparken Garajonay (La Gomera).
- Los Tilos-ravinen (La Palma).
- Mencafete (El Hierro).
Tips när du planerar din resa
Bästa tiden för fågelskådning
Fågelskådning på Kanarieöarna är möjligt året runt, även om det finns vissa tider som i relation till art erbjuder bättre möjligheter:
- Häckande landfåglar: från april till juni, då är den reproduktiva aktiviteten som mest aktiv.
- Sjöfåglar under migration: från augusti till oktober, sammanfallande med fågelflytten efter häckning.
- Sällsynta tillfälligt gästande fåglar: i synnerhet under i oktober och november, som är månader då ankomster av kringflygande arter vanligtvis noteras.
Rekommendation gällande restid
Optimalt är att planera en resa på 7 till 10 dagar som inkluderar öarna Fuerteventura o Lanzarote, Gran Canaria, Teneriffa och La Gomera Genom att kombinera dessa destinationer har du möjlighet att täcka alla viktiga livsmiljöer och därmed också garantera observation av de flesta intressanta arter.
Transport
Flyg
Kanarieöarna har från ett flertal europeiska och afrikanska städer dagliga direktflyg, men också ett omfattande nätverk av flyg mellan öarna som snabbt förbinder alla öar.
Färjor mellan öarna
Färjelinjerna går inte lika ofta som flygen, men kan konstatera att de är särskilt intressanta för fågelskådare. På rutterna mellan Tenerife och La Gomera eller Fuerteventura och Lanzarote ger dig möjlighet att under resan njuta av liror, petreller och stormsvalor, och detta i synnerhet under migrationsmånaderna.
Förflyttning på land
Kollektivtrafiken är begränsad till bussar och taxibilar och når dessvärre inte alltid viktiga områden för bra fågelskådning. Därför rekommenderar vi att man hyr ett fordon för att på så sätt få större rörelsefrihet, alternativet är att noggrant planera vandringsrutterna till fots enligt bussarnas tider.
Boenden
Alla öar har ett brett utbud av boenden, med allt från härbärgen för vandrare till femstjärniga hotell. Ett alternativ som är särskilt rekommenderat är att bo i lantliga hus, dessa ligger belägna i jordbruksområdena i öarnas mellanregioner, där det också finns en stor variation i både priser och kompletterande aktiviteter: olika vandringsleder, ridning, dykning, paragliding för att nämna några.
Förutom att erbjuda lugnet och närheten till naturen, bidrar dessa vistelser till att stärka den lokala ekonomin och främja en mer miljövänlig modell av turism.
Vad borde man äta
Det kanariskt kök är en annan av resans stora attraktion. Bland de mest representativa rätterna finns kanin- eller getkött i sås, fläsk och kyckling stekt över öppen eld och färsk fisk som tillagas på många sätt.
Rätten papas arrugadas (skrynkliga potatisar), som framställs med unika lokala sorters potatis, och tropiska frukter kompletterar ett kök fullt av både kontraster och intensiva smaker. Allt detta passar särskilt bra ihop med de lokalt framställda vinerna, som många är vida erkända internationellt.
Guidade fågelskådningsturer
På alla öarna finns en anmärkningsvärd mängd företag som specialiserar sig på naturturism: vandring, valskådning, astronomi och i vissa fall fågelskådningsturer som sträcker sig över en eller flera dagar.
För de som vill ha en mer komplett upplevelse är det ett utmärkt sätt att anlita en expertguide för att få ut mest möjligt av observationerna och upptäcka de bästa platserna på varje ö.