Kanarieöarna kan också utforskas till fots, både ovanför molnen och på havsnivå.
Det finns kända vandringsleder, som Machado-leden som Serrat sjunger om. Det finns andra som lockar pilgrimer från hela världen, som Camino de Santiago. Det finns också historiska leder, som Camí de Cavalls på Menorca, som funnits sedan 1330. Vissa är avsedda för proffs, andra för nybörjare, en del ligger vid havet och andra i bergen. På Kanarieöarna finns det vandringsleder för alla smaker: historiska, familjära eller för de mer äventyrslystna, som tar dig till någon strand eller till toppen av något berg. Låt oss utforska den eviga vårens öar genom deras vandringsleder.
Islote de Lobos (Fuerteventura)
Fram till för några år sedan bodde här en koloni med sjölejon (lobos marinos på spanska och därav namnet på ön). Sedan 1865 har det också funnits en stadig fast bosättning på ön. För att skydda ön krävs numera ett tillstånd för att besöka den, som måste sökas senast tre dagar i förväg och ger besökaren rätt att vistas på ön i fyra timmar, antingen på förmiddagen eller på eftermiddagen. På den tiden hinner man vandra längs öns stigar och besöka saltbassängerna i Marrajo, fyren Punta Martiño och Puertito, en liten fiskeby som inte längre är bebodd. Leden är enkel och praktiskt taget platt med en höjdskillnad på 22 meter, så trots att den är sju kilometer lång kan den tillryggaläggas på två timmar.
Tid: 2 timmar (7 km).
Höjdskillnad: 22 meter.
Svårighetsgrad: lätt.
Los Gracioseros (Lanzarote)
Den här tre timmar långa rutten, en och en halv timme i varje riktning, tar oss genom ett spektakulärt landskap längs den väg som invånarna på grannön La Graciosa förr brukade ta dagligen till och från Lanzarote. Leden är 3,5 kilometer lång, med en höjdskillnad på 358 meter och en medelhög till hög svårighetsgrad, eftersom Riscos de Famara-klipporna inte alls är lätta att gå på och marken har löst grus som gör det svårt att ta sig ned. I början av stigen från Yé, på väg mot Guinate, kan man se kusten på norra Lanzarote och sundet som skiljer ön från La Graciosa, känt som El Río. När man börjar gå längs de slingrande stigarna kan man se de endemiska arterna, varav många är fridlysta. Som belöning är det obligatoriskt att ta ett dopp när man kommer fram till stranden innan man beger sig tillbaka.
Tid: 3 timmar (7 km).
Höjdskillnad: 358 meter.
Svårighetsgrad: medelhög till hög.
Ruta de la Plata (Gran Canaria)
Innan det fanns vägar använde öborna dessa stigar för att förflytta sig från en plats till en annan och för att flytta sina hjordar och boskap i jakt på nya betesmarker. Med tiden har denna mer än hundra år gamla led slutat användas för dessa ändamål och är nu i stället avsedd endast för vandring och pilgrimsfärder. Tack vare detta är rutten väl skyltad. Längs vägen får vi sällskap av de fantastiska kanariska tallarna, tajinastes och verodes. Den 13 kilometer långa sträckan växlar mellan kullerstenar, skogsstigar och asfalt. Vandringen kan göras på mindre än fem timmar, med en nivåskillnad på 838 meter och en medelhög svårighetsgrad. Bland de spektakulära landskapen längs vägen finns Roque Nublo, en imponerande vulkanisk monolit (en av världens största) som ligger i hjärtat av ön. Högt uppe i bergen leder stigen till en plats som kallas ”Nublos fönster”, en klippformation med en oförglömlig utsikt.
Tid: 5 timmar (13 km).
Höjdskillnad: 838 meter.
Svårighetsgrad: medelhög.
Bestigning av berget Teide (Teneriffa)
Spaniens högsta berg (3715 meter) och världens tredje högsta vulkan ligger på Teneriffa. Teide, som förklarats som världsarv av UNESCO, är en del av nationalparken med samma namn. Det går att ta sig till toppen till fots, längs en skyltad stig, eller med linbana. Det finns också flera vandringsleder i det spektakulära landskapet, som är idealiska för barn och hela familjen. Rutten till den högsta toppens fot tar sex timmar, med en maximal höjdskillnad på 1194 meter uppåt och 812 meter nedåt. Den rekommenderas endast för personer i god fysisk kondition och utan hjärtproblem, eftersom man förutom höjdskillnaden måste ta hänsyn till den höga höjden. I Refugio de Altavista, som ligger nästan uppe vid toppen, kan man med tillstånd stanna en natt och titta på soluppgången från landets högsta punkt. Det rekommenderas att ta med sig varma kläder för natten. Både vid solnedgång och soluppgång kan man se skuggan av den höga vulkanen kasta sig över ön och ut i havet. Bara den här upplevelsen i sig gör det värt besväret att ta sig hit.
Tid: 6 timmar (9 km).
Höjdskillnad: 1194 meter.
Svårighetsgrad: hög.
Caldera de Taburiente (La Palma)
Mitt på ön La Palma ligger denna krater med en cirkel av toppar på nästan 2 500 meters höjd. Området förklarades som nationalpark 1954 och är en av öns främsta attraktioner. Stigarna i parken går längs kraterns imponerande väggar, som är täckta av kanariska tallar, samt längs ravinernas rännor. Här behövs lämpliga skor, vatten, solskydd och en jacka eftersom temperaturen sjunker på högre höjder. Vandringen upp till toppen av Roque de los Muchachos, öns högsta punkt på 2 426 meter över havet, tar ungefär sex och en halv timme. Man kan också ta sig dit med bil och ta en kortare väg på sex kilometer till foten av La Cruz-toppen. Det finns flera företag som arrangerar utflykter hit, antingen till fots eller i fordon. Belöningen för att nå toppen är den spektakulära utsikten som vissa tider på dagen bjuder på ett vidsträckt hav av molnformationer att beskåda. När molnen försvinner kan man se några av de andra öarna i arkipelagen. Om man är förberedd är Roque de los Muchachos en av de bästa platserna på planeten för att titta på stjärnor, och därför finns här ett av världens bästa astrofysiska observatorier.
Tid: 6,5 timmar (11,5 km).
Höjd: 2426 meter.
Svårighetsgrad: medelhög.
Contadero – El Cedro (La Gomera)
Denna rutt genom nationalparken Garajonay, som också är ett världsarv, ger vandrarna möjlighet att föreställa sig hur skogarna såg ut för miljontals år sedan. I denna fuktiga lagerskogsformation återfinns olika växtarter som viñátigo, lagerblad och til. Vägen från Contadero till El Cedro-bäcken är ungefär sex kilometer lång, med en höjdskillnad på 551 meter. Den här leden kan vandras på tre och en halv timme längs välmarkerade stigar och ett skogsspår. Den fuktighet som molnen ger och som fångas upp av trädens blad gör att denna skog, som redan har försvunnit i större delen av världen, kan överleva tack vare den nästan permanenta dimman. Nästan i slutet av stigen når man ett avlägset beläget kapell som byggdes 1935. Ledens relativt höga svårighetsgrad gör det lämpligt att ta på sig bra vandringsskor och långbyxor. I byn El Cedro finns en campingplats och en casa rural (lanthus för övernattning) där man kan äta eller sova.
Tid: 3,5 timmar (6 km).
Höjdskillnad: 551 meter.
Svårighetsgrad: medelhög.
Camino de Jinama (El Hierro)
Denna åtta kilometer långa rutt med en höjdskillnad på 885 meter är en svår utmaning som kräver lämpliga vandringsskor, men den är värd besväret för sitt geologiska och botaniska värde. Stigen är uppdelad i två delar: den första är mycket svår, eftersom det är en klippa med upp- och nedförsbackar, och den andra är praktiskt taget platt och går från La Caridad-kapellet till San Andrés-kapellet. Rutten tar cirka tre timmar och följer en historisk väg som användes som nyckelväg innan landsvägen byggdes i mitten av förra seklet. Det finns en sträcka där utsikten är spektakulär och en annan där vandrarna kan få en närbild av de enar som vridits av passadvindarna. Det är märkligt formade träd som gradvis har formats till sin nuvarande form, som ser ut att buga sig för besökarna.
Tid: 3 timmar (8 km).
Höjdskillnad: 885 meter.
Svårighetsgrad: svår.