Mararía la de Femés. Gran Canaria

Att återbesöka denna klassiker inom Kanarieöarnas litteratur uppmanar publiken att ifrågasätta en del av sina egna paradigm. Marías egenmakt kommer från hennes egen vision från den tid och det samhälle hon levde i, såväl som hur Arozarena och Yeray Rodríguez framställer henne som en "ö-kvinna". Publiken upplever därför en allegori om en exploaterad ö, kvävd och offer för sin egen skönhet. Till skillnad från i romanen har Mararía sin egen röst i detta teaterförslag, den kvinnliga versionen av historien berättad så många gånger. Den här gången är hon huvudpersonen som berättar om händelserna genom sina egna ögon snarare än genom andra människors. Problemet med migration diskuteras också, en konflikt som tyvärr fortfarande är aktuell idag på öarna. Rodríguez ger också röst åt det moriska och arabiska folket i originalverket, ger dem ett eget namn, vilket personifierar idén att "om vi inte har ett namn så spelar vi ingen roll." Medan rasifierade karaktärer generaliseras i romanen med enkla och stereotypa karaktärer, ger författaren i denna samtida version migranterna deras eget namn, personlighet med mera.