Den här vandringsleden börjar vid Tindaya-kapellet som är helgat till La Virgen de Candelaria. Det är ett anspråkslöst tempel från 1700-talet och har ett enda rektangulärt skepp som täcks av ett tresidigt tegeltak, och klocktornet som är tillverkat av brun sten sticker ut mot den vita fasaden.
Vi lämnar Montaña de las Tabaibas bakom oss på ena sidan och tar oss till huvudorten Vallebrón, där man får en fantastisk utsikt över Montaña de Tindaya. Med sina 400 meter reser sig den här lilla toppen ståtligt på Esquinzo-slätten.
Öns ursprungsbefolkning, los majos, ansåg att det här berget var heligt. Över hela bergstoppen hittar man Kanarieöarnas mest betydande exempel på fotformade jodaformristningar.
Så fort vi börjar gå nedför dalen omringas vi av "gavias", som är det traditionella odlingssystemet på Fuerteventura. Det är terrasser som omges av jordmurar genom vilka vattnet från flodfåran leds via rör. Gavian fylls med vatten så att marken kan "dricka" och sedan leds vattnet över till nästa terrass.
Cadenas ser man på dalens sluttningar. De är stenmurarna som går parallellt med flodbädden och bryter upp sluttningarna. De håller kvar både jorden och vattnet, vilket skapar utrymmen för regnbevattnad odling samtidigt som de förhindrar erosion.
De här husen ligger på dalens solsida vid foten av berget Montaña de Enmedio, som delar den övre halvan av flodbädden i två. Husen, som omges av gavias, skapar ett litet urbant landskap bland palmer som införlivas perfekt i den omgivande naturen och stör inte utnyttjandet av den fertila jorden.
När vi börjar gå uppför backen, efter att ha passerat de traditionella husen, kommer du till små odlingar med fruktträd på en smal rygg längsmed leden. Det är nateros, ännu en fyndig metod för att fånga upp vatten. Dyn som samlas på sluttningen formar små toppar som ser ut som grädde (eller nata på spanska) när de fylls med vatten och därifrån har namnet "natero" uppstått.
Leran som samlas vid stenmurarna skapar små konstbevattnade områden där man kan plantera fruktträd som frodas tack vare fukten som hålls kvar.
De långa och smala åsarna som separerar dalarna kallas på Fuerteventura för cuchillos (knivar). Den smala, bara några meter breda, åsen som vi korsar för att ta oss till den andra bergssidan är det som kallas för bladet på dessa cuchillos och har fått sin form tack vara många års erosion. Cuchillos-kedjorna är typiska för den vindskyddade bergssidan och är ett utmärkande kännetecken i Fuerteventuras landskap.
Byn La Matilla omges av gavias och i dess centrum hittar vi en gammal fyrkantig tröskplats. Ett något underligt inslag är den gamla basketkorgen och beläggningen som har lagts ovanpå den stenbelagda tröskplatsen.
Tröskplatsens storlek talar om hur viktigt jordbruket på ön var, och under de år det regnade mycket ansågs det här vara ögruppens kornbod.
Tefía är bygd på Fuerteventuras centrala slättland. Det är öns största geografiska formation och sträcker sig från La Oliva ända till början av näset i Jandía. Det är ett öppet landskap med små höjder där man ser små byar som Tefía utspridda men där utsikten över havet hindras av bergen längsmed kusten.
Ett alldeles ypperligt sätt att avsluta rundturen till öns gamla jordbruksområden på är att besöka La Alcogidas ekomuseum där man visar upp det traditionella jordbrukslivet på Fuerteventura.
- Respektera djuren, stör dem inte och ge dem inte mat. Om du ser ett skadat djur kan du ringa 112. Man får inte heller dra upp blommor eller plantor.
- Plocka inte med dig stenar eller annat från naturen. Stapla dem inte för att bygga de så ledsamt välkända tornen med dem.
- Promenera inte på otillåtna områden och respektera vandringsledernas skyltning. Att lämna de preparerade vägarna medför skador på omgivningen och kan dessutom vara farligt för dig och de som gör dig sällskap.
- Det är säkrare att ditt husdjur är kopplat.
- Se till att inte alternera lugnet i omgivningen med oljud (hög musik, skrik...).