Rutten börjar vid Burgado-viken där man kan se hur den marina erosionen har påverkat de två klipporna och hur det har lett till att kustlinjen har dragit sig tillbaka och gett den en konvex form.
Det här området är känt som Punta de Los Pejes Verdes, och från utsiktsplatsen får man en panoramavy över de två bergsformationerna Roque Grande och Roque Chico. Vid klippornas fot ser man hur den marina erosionen har lett till att klippan har dragit sig tillbaka och därmed skapat vackra grottor där vågorna tränger in. Här omgivs vi av en fantastisk kanarisk törelväxt som avtecknar sig mot havets vatten.
Vi måste korsa det här turistområdet som byggdes under den starka tillväxten på 1970-talet. Bananplantagerna ersattes av de här byggnadskomplexen som nådde hela vägen till klippkanten och ändrade landskapets utseende helt.
Här korsar vi en av fyra raviner på leden. Den har fått sitt namn efter en specifik art av laurisilvaskog och börjar i det högliggande området i Los Realejos, där det även ligger en by med samma namn.
Framför oss har vi en nedfärd på 211 trappsteg till en underbar plats: ruinerna efter La Gordejuelas pumpanläggning där företaget Hamilton installerade öns första ångmaskin 1903. Härifrån pumpade man upp öarnas vita guld, vatten, till bananodlingarna. Man kan fortfarande kan se odlingarna längsmed rutten, särskilt under slutetappen. Redan på 1800-talet kom många besökare hit för att se det spektakulära vattenfallet La Gordejuela, som nådde hela vägen till havet fram tills man byggde pumpanläggningen.
När vi tar oss ner till den här stranden kommer vi till ännu en vattenrelaterad konstruktion – en fungerande brunn som visar på vattnets betydelse i det här skyddade området. Stranden är typisk för den norra kusten med ravinmynningar som skapar stora grottor.
Spana mot horisonten och leta efter segel – den här lilla befästningen var avsedd att skydda den här lantegendomen från pirater. Precis som resten av ögruppen utsattes Teneriffa ofta för piratattacker mellan 1400-talet och 1600-talet. Den lilla armerade befästningen San Fernando är ett minne från den här tiden eftersom fartygen på den tiden la till på stranden nedanför det här utsprånget. Hernando de Castro, som fick den här lantegendomen av Teneriffas erövrare Alonso Fernández de Lugo, lät bygga den här befästningen på 1500-talet.
Edens lustgård, en vacker egendom med en mycket vacker omgivning samt ett vackert och imponerande hörn är några av de fraser som besökare och författare har använt för att beskriva det här området. Dess prakt består än i dag och har en av öns vackraste palmlundar, där man även hittar huset Casona de Castro. Den här egendomen, som är ett exempel på kanarisk traditionell arkitektur, byggdes på 1500-talet och har några av de karaktäristiska kännetecknen som innergårdar, träbalkonger och till och med tvättområden utomhus.
Vandringsledens sista etapp tar oss uppåt från La Casona via en traditionell stenbelagd stig som leder förbi San Pedro-kapellet. Det byggdes på 1500-talet och inhyser en intressant barock skulptur av aposteln Petrus. Mitt emot kapellet står ett träkors som ser ut att överösa den här fantastiska platsen med välsignelser allt eftersom vi når ruttens slutpunkt vid San Pedros utsiktsplats. Här får vi en fantastisk panoramavy över Teneriffas nordkust – både över det område vi precis har passerat samt över området som fortsätter västerut mot San Juan de la Rambla.
- Respektera djuren, stör dem inte och ge dem inte mat. Om du ser ett skadat djur kan du ringa 112. Man får inte heller dra upp blommor eller plantor.
- Plocka inte med dig stenar eller annat från naturen. Stapla dem inte för att bygga de så ledsamt välkända tornen med dem.
- Promenera inte på otillåtna områden och respektera vandringsledernas skyltning. Att lämna de preparerade vägarna medför skador på omgivningen och kan dessutom vara farligt för dig och de som gör dig sällskap.
- Det är säkrare att ditt husdjur är kopplat.
- Se till att inte alternera lugnet i omgivningen med oljud (hög musik, skrik...).