Bestigning av Teide

Vi börjar vandra upp för det här berget som består av pimpsten, vilket man förr i tiden utvann för användning i industrier och jordbruk. Under explosiva vulkanutbrott försvinner gasen i magman ut precis som en korken ur en champagneflaska, och det skum som bildas leder till att pimpsten skapas.

Det här berget ligger till höger under vandringen upp och är en typisk vulkanisk dom – faktiskt det bästa exemplet i Las Cañadas. Lavadomer skapas när trögflytande lava flyter fram, och när den samlas på hög får den en kupolliknande form som gör att den kallas för dom.

Pimpsten är mycket användbart inom jordbruket och industrin, och därför bröt man det på Teide innan det blev en nationalpark. De här pimpstensgruvorna har restaurerats, men man kan fortfarande se var man utvann pimpstenen tack vare att stenen i de här områdena är ljusare.

Här ser vi stora stenar som ligger utsprida längsmed ruttens sista etapp. De uppstod när de rullade nedför lavaflödet och sedan stannade vid foten på Teide. De uppkom genom en sorts snöbollseffekt. När de lossnade från lavaflödet och började rulla nedför sluttningen lades fler och fler lager runt dem tills de till sist stannade nedanför lavaflödet.

Det här var den sista platsen där man kunde samla ved under bestigningen, och därför stannade vandrare och forskningsresande som tänkte bestiga bergstoppen här för att övernatta och sedan ta sig an den sista biten nästa dag. Vi befinner oss redan på 2 982 meter över havet.

En av de stora stenarna här har en öppning nedtill och användes tidigare som ett naturligt vindskydd där man kunde tillbringa natten.

Bestigningen till raststugan Altavista går mellan två åsar av svart lava på gamla Teide, och den går i sicksack över en mycket brant sluttning. Marken vi går på är minst 32 000 år, vilket med geologiska mått mätt är nästintill ingenting, men det är mycket när det gäller Teide för där har man haft vulkanisk aktivitet ända fram till 1900-talet.

Raststugan ligger på en slätt som är omgiven av två imponerande åsar av svart lava som är så höga att vi knappt kan se Teides topp. Det är Spaniens högst belägna övernattningsplats, och den är perfekt för att sova en stund och sedan bestiga Teides topp i gryningen. Natthimlen här är otrolig – knappt 35 minuter efter att solen har gått ned kan man se zodiakalljuset och vintergatan.

Leden från Altavista som tar oss över stora svårtillgängliga vulkanlandskap slutar här, och det är även här som bestigningen till toppen börjar, om man har ansökt om tillstånd att bestiga den vill säga. Den här lilla platån upptas nu av den övre linbanestationen, och det är den punkt där den riktiga bestigningen till kratern börjar.

Bestigningen till kratern börjar längsmed väggen till en gammal lavaflod som går ända från kraterns kant.  På väggen finns det avsnitt som är helt släta, vilket är resultatet av mer lättflytande lava, och andra delar där man ser hur kanalen formades av lager av lava som las ovanpå varandra.

Den här sista etappen har fått sitt namn efter den framstående kanariska geologen som kom fram till att det här var den bästa vägen att ta sig till kratern på. Leden går i sicksack uppåt längsmed kanalen där man kan se ovanpå varandra liggande lager av lava.  Vi kan även se några fumaroler, men de är dock inte lika viktiga som dem som finns i kratern.

När vi väl har kommit upp får vi ta del av inte bara en, utan två sevärdheter: panoramavyn och själva kratern. Man ser svavelrök som sipprar ut ur fumarolerna, och i kraterns inre finns även svavel som man tidigare utvann. Tyvärr kan man inte längre ta sig ner dit.

Du rekommenderas att inte sätta dig ner eftersom svavelsyran som bildas när svavelröken blandas med vattenånga kan lämna fläckar på kläderna.